b.c. 1460, Oudewater, Neth. d.Aug. 13, 1523, Bruges Flemish Gerard David Locations Netherlandish painter. He is known as the last of the Flemish Primitives. Although born in the northern Netherlands, he moved to Bruges as a young man, and most of his work expresses the impassive, unmannered, microscopically realistic approach peculiar to south Netherlandish art in the time of Jan van Eyck. David was skilled at synthesizing the art of several important south Netherlandish predecessors, adapting, for instance, the compositions of van Eyck and the technique of Hugo van der Goes. He was also influenced by Hans Memling, whose example led him to refine and polish his cruder northern Netherlandish style and to adopt the popular theme of the Virgin and Child enthroned.  Related Paintings of Gerard David :. | Crucifixion | The Marriage at Cana | The marriage at Cana | Detail from the Virtgo ivter Virgines | The Virgin and child between angel musicians (mk05) |
Related Artists:
Hendrick Martensz Sorgh
Dutch Baroque Era Painter , ca.1611-1670
Nicolas Maes
1634-1693 Dutch Nicolas Maes Galleries Nicolaes Maes, also known as Nicolaes Maas (January 1634, Dordrecht - buried November 24, 1693, Amsterdam) was a Dutch Baroque painter of genre and portraits. Maes was the son of Gerrit Maes, a prosperous merchant, and Ida Herman Claesdr. In about 1648 he went to Amsterdam, where he entered Rembrandt's studio. Before his return to Dordrecht in 1653 Maes painted a few Rembrandtesque genre pictures, with life-size figures and in a deep glowing scheme of colour, like the Reverie at the Rijksmuseum in Amsterdam, the Card Players at the National Gallery, and the Children with a Goat Carriage. So closely did his early style resemble that of Rembrandt, that the last-named picture, and other canvases in the Leipzig and Budapest galleries and in the collection of Lord Radnor, were or are still ascribed to Rembrandt. In his best period, from 1655 to 1665, Maes devoted himself to domestic genre on a smaller scale, retaining to a great extent the magic of colour he had learnt from Rembrandt. Only on rare occasions did he treat scriptural subjects, as in Hagar's Departure, which has been ascribed to Rembrandt. His favorite subjects were women spinning, or reading the Bible, or preparing a meal. While he continued to reside in Dordrecht until 1673, when he settled in Amsterdam, he visited or even lived in Antwerp between 1665 and 1667. His Antwerp period coincides with a complete change in style and subject. He devoted himself almost exclusively to portraiture, and abandoned the intimacy and glowing color harmonies of his earlier work for a careless elegance which suggests the influence of Van Dyck. So great indeed was the change, that it gave rise to the theory of the existence of another Maes, of Brussels. Maes is well represented at the London National Gallery by five paintings: The Cradle, The Dutch Housewife, The Idle Servant, The Card Players, and a man's portrait. At Amsterdam, besides the splendid examples to be found at the Rijksmuseum, is the Inquisitive Servant of the Six collection. At Buckingham Palace is The Listening Girl (repetitions exist), and at Apsley House Selling Milk and The Listener. Other notable examples are at the Berlin, Brussels, St Petersburg, the Hague, Frankfort, Hanover and Munich galleries.
fredrik westin
Fredric Westin, född den 22 september 1782 i Stockholm, död 13 maj 1862 i Stockholm, historie- och porträttmålare. Westin hade varit elev hos Lorens Pasch d.y. och Louis Masreliez på Konstakademien. Sedan han 1808 blivit kallad till akademiens agr?? och förordnad till konduktör vid kungliga museet blev han 1812 invald i Konstakademiens styrelse. Han blev 1815 vice professor och 1816 professor vid Konstakademien. Där var han också 1828-1840 direktör. 1843 utnämndes han till hovintendent. Till hans tidigare skede och till hans främsta alster hör "Dagens stunder", fyra dörrstycken i Karl Johans sängkammare på Rosersbergs slott med antikiserande figurer: Aurora som strör blommor över jorden, Apollon med sitt fyrspann, Diana följd av Aftonrodnaden samt Natten med sitt stjärnströdda dok (1812-13). På Säfstaholms slott finns "De fyra årstiderna presiderade av jordens gudinna" (1843), på Rosendals slott "Hebe med örnen" (1832) och "Flora bekransande Linn??s byst" (1843) och vid Stockholms universitet "Musiken, föreställd av en grupp unga flickor". Han målade också kompositioner ur den svenska historien ("Olof Skötkonungs dop", "Lutherska lärans antagande"). Westin målade en stor mängd porträtt då han under Karl XIV Johans tid var konstnären på modet. Som porträttmålare var han dock inte enhälligt uppskattad. En kritiker som Silverstolpe beklagade 1809 att en konstnär som "äger så mycken färdighet till stöd för sitt sökande av idealet" sysselsatte sig med en konst av så lågt värde och hoppades att han "måtte återvända från den platta verkliga världen till den poetiska." Hammarsköld menade 1818 att av de svenska konstnärerna var det Westin som hade de ringaste anlagen för porträttmålning. Scholander kallade hans porträtt för "vaxgubbar". Andra hade lovord att fälla över Westins porträtt. Gerss ansåg att Westins porträtt hade likhet och behag i uttrycket, enkelhet i ställning och klädsel, urval av natur i formerna och säkerhet och sanning i utförandet. Wennberg kallade honom "den förste svenske tecknarens Lorenz Paschs så värdige fosterson". Under Karl XIV Johans tid målade han rad porträtt på kungafamiljen. 1824 målade han en populär allegori över kronprinsessan Josefinas ankomst till Sverige, där Saga i gul och blå dräkt sitter på marken framför en runsten och blickar upp mot skyn där kronprinsessan i röd och vit dräkt svävar ned på en molntapp omgiven av tre amoriner. 1838 målade han Karl XIV Johan till häst på Ladugårdsgärdet hälsande med den trekantiga hatten. Efter att Sandbergs altartavla för Sankt Jacobs kyrka hade underkänts vände sig de ansvariga till Westin med uppdraget att måla en altartavla. Målningen, "Kristi förklaring" var klar 1828 och resultatet blev både hyllat och kritiserat. Andra altartavlor av Westin finns i Kungsholms kyrka ("Kristi uppståndelse", 1825), Åbo domkyrka ("Kristi förklaring", 1836), Uddevalla kyrka ("Kristus välsignar barnen") samt Carl Gustafs kyrka ("Kristi begravning", 1832).